Jag suger på att göra det jag vill, jag suger på att vara jag.

Jag sitter i min lägenhet och tänker på livet. Hur hamnade jag här? Jag befinner mig i staden där mina föräldrar är födda och växte upp, staden där nästan hela min släkt bor, staden där några av mina barndomsvänner växte upp. Jag befinner mig i Karlstad, det värmländska hjärtat.
      Jag har flyttat från stad till stad för att försöka förstå vad jag vill bli här i livet, men det har aldrig blivit bra. Förut visste jag inte varför, men nu har jag nog fattat det. Det är för att jag alltid tänker på alla andra hela tiden, att jag ska vara dem till lags. Jag är så lättpåverkad av omgivningen. Jag vill dem bara väl, men ju mer jag lyssnar på er, desto mer drar jag ner mig själv. Jag har liksom aldrig vetat vad jag velat göra med mitt liv, men innerst inne så vet jag det egentligen. Det är bara det att jag lyssnat för mycket på alla råd och tips från alla om framtiden, vad som är bäst, men vem är det som vet vad som är bäst här i världen? Det är ju bara jag som kan veta vad som är bäst för mig och jag tror att om man satsar högt på det man tycker är spännande intressant och roligt i livet, så kommer man tusen, miljoner, billioner, triljoner längre i sin karriär och sin personliga utveckling, än om man satsar på något bara för att ”det ska vara så”, och det är det man ”tjänar mest pengar på”. Vem har sagt att tjäna mycket pengar är det som är det viktigaste för mig i mitt liv? Inte är det jag i alla fall. För jag vet att, innerst inne i mig så bor en vision om att kärleken är det enda betydelsefulla här i livet. Därför borde jag ägna mig åt någonting jag verkligen älskar. Sedan tror jag även att om man gör det man känner sig bra på och som intresserar en, någonting man verkligen brinner för, så kommer man få en karriär ändå, och förhoppningsvis tjäna en massa pengar på det med och om man inte tjänar en massa pengar så lever man ändå livet, för man gör det man älskar. Snacka om att slå två flugor i en smäll! För tro mig, många timmar i ens liv spenderar man på att jobba, och vem har sagt att man inte ska leva livet då också? Livet handlar inte om att bli framgångsrik inför andra, livet handlar om att bli framgångsrik för sig själv, och ibland blir man det för sig själv lite mer då man blir det inför andra också.
      Jag står i ett vägskäl just nu, där jag vet att mitt liv ändras totalt om jag går åt det ena hållet, men om jag går åt det andra hållet, så kanske mitt kommer förbli såhär tråkigt. Föralltid. Jag vet att jag kanske inte kommer leva upp till andras förväntningar om jag gör som jag gör, och jag vet att jag kommer göra vissa personer som står mig nära besvikna. Men jag måste ta den risken. Jag måste gå åt det ena hållet, och jag måste göra det nu. Jag måste leva för mig. Livet är för kort för att slösas bort.

Kommentera här: